Stora hjärnan, lilla hjärnan. Gärna för mig.

Jag åkte tåg. Gillade trädet.

Åh. Nu hade jag visst glömt att skriva igen. Men det spelar ingen större roll faktiskt. För just nu vill jag inget annat än att skriva. Jag önskar att jag kunde föra en riktigt djup konversation med någon. Något romantiskt, fast ändå någonting som gör ont, som liksom rör om i hjärtat. Jag känner ingen sådan människa, som jag kan göra det med. Jag vet inte varför, man tycker ju att jag ska söka mig till dessa personer men uppenbarligen inte..

Om jag kunde flyga så skulle jag flyga över hustaken. Jag skulle flyga över skorstenarna, över byggnaderna som radas upp framför mitt ansikte. Jag skulle flyga över molnen, bredvid stjärnorna, de stora solarna som värmer vår värld. Jag skulle sätta er jord i gungning, er farkost skulle inte lyfta, för jag skulle låta den vara kvar. Er kärlek, jag skulle låta den värmas av mina ord, av mina händer som i fickor domnar. Som behöver en hand att värma, som behöver en hand som vill värmas. Allt det och mer skulle jag göra för er. Om jag bara kunde flyga.

Annars är det relativt bra med mig. Allting går upp och ned. Ingen läser min blogg, så det spelar liksom ingen roll vad jag skriver här. Åh, jag tänker så negativt. Men är det inte så det ska vara så säg? Negativio.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0