doktorvinter

Varsågod, världen.

Jag klädde mig i mitt tröttaste ansikte. Leendet var på plats men de trötta ögonen, de som var svarta, satt snett. De hängde inte med och blicken liksom försvann, spårlöst, någon annanstans. Jag förde den istället mot fönsterrutan. Läraren, som i mina ögon har en sned näsa och fräknar som inte ens är söta, säger åt mig att titta åt hennes håll. Jag rycker till. Mina sendrag, det som drar i mina senor, de som gör ont, de gör ondare när jag koncentrerar mig. Vilket jag oftast inte gör. Och nej, min lärare är väl egentligen inte ens en kvinna. Det är en man och jag är nöjd med relationen mellan oss båda. Jag gick hur som helst ur klassrummet med mitt sneda leende och hon, eller han då, sa åt mig att stanna kvar. De andra försvann ut. Hon, eller han då, halvsprang fram till mig. Hon kysste mig. Det var en passionerad kyss. Så som jag alltid har fantiserat om att det skulle vara. Hennes händer rörde sig över hela min kropp, de smekte varje millimeter av den och hon utforskade mig ordentligt. Jag själv var för chockad för att ge någonting tillbaka så hon fortsatte med en intensitet jag aldrig förr skådat. Hennes händer var nu längre ned än jag önskat, men jag var våt, och kåt, så jag lät henne göra som hon ville. Hon viskade något i mitt öra som fick mig att stelna till. Menade hon verkligen vad hon sa?